Den sedan flera decennier kända vindkraftsmotståndaren Nils Ronquist blandar bort korten i en insändare i torsdagens tidning. Där påstår han att jag är en ”nyliberal centerpartist”, vilket är väldigt långt ifrån sanningen. Liberal är jag, men verkligen inte nyliberal. Dessutom i min roll som samordnare för Energiön Gotland, ett projekt som Region Gotland tagit initiativ till, så är jag tjänsteman och inte politiker.
De 17 vindkraftsprojekt som nu söker tillstånd runt Gotland är marknadsdrivna, inte politiskt drivna. Alla inser, med undantag av några få klimatförnekare, att Sverige och världen kommer behöva väldigt mycket mera elproduktion framöver för att klara av klimatomställningen. Den förnyelsebara elen är både snabbast att bygga och har lägst produktionskostnader, därför exploderar den i världen.
Det finns ett tydligt win-win upplägga mellan Östersjöns natur och vindkraftsparker. Rätt planerad kan vindkraft till havs hjälpa till att rädda Östersjön.
Fundamenten till vindkraftverken blir som nya rev, där det sker en omfattande tillväxt på dessa. De flesta parker planerar att kombinera energiproduktion med alg- eller tångodling för att bli miljöpositiva, ej miljöbelastande. Vindkraftsparkerna ger naturligt fredade zoner för fiskens föryngring, vilket gynnar bestånden på sikt.
Nästan alla de stora vindkraftsparkerna planerar att kombinera el- och vätgasproduktion. Vätgasen bidrar till att kunna lagra energi vilket ger en jämnare effektförsörjning och därmed högre intäkter. När man spjälkar vatten till vätgas så uppstår väldigt stora mängder syrgas som restprodukt. Syrgasen kan hjälpa till att syresätta Östersjön döda bottnar, forskning pågår kring detta.
Slutsatsen i FN: s klimatkonferens COP28 var övertydlig: Detta decennium är helt avgörande för att klara klimatmålet i Parisavtalet, det vill säga världen har fram till år 2030 på sig att ställa om. Det är 5,5 år dit – så alternativet att göra ingenting finns inte!