Hej Mikael Mellqvist,
Jag har läst dina senaste krönikor om corona och har några funderingar.
Du satte ju tonen direkt med att referera till corona som ”den så kallade pandemin ” i en text 8 januari. Alltså nästan ett år efter att pandemin blev klassad som just pandemi av WHO.
För det första handlar det om brist på respekt. Att undervärdera den här sjukdomen är så respektlöst för alla som har drabbats samt anhöriga som har förlorat någon i corona eller som har insjuknat i långtidscovid. Dessutom är det djupt respektlöst mot alla inom vård och omsorg som har jobbat mer eller mindre dygnet runt sedan i våras för att rädda så många dom kan.
För det andra, ödmjukhet. Jag förstår att du tycker att du har all kunskap om den här virussjukdomen men en smula ödmjukhet har aldrig skadat någon. Kanske kan en majoritet av Sveriges och världens ledande forskare och experter på virussjukdomar ha en poäng med att vi ännu inte vet alla konsekvenser av sjukdomen och därför vill hindra coronan från att spridas. En ödmjukhet inför ett virus vi inte vet så mycket om ännu och som ändrar karaktär hela tiden.
Och för det tredje, tacksamhet. Vi bor i Sverige, ett av världens bästa och friaste länder. Det finns inget som hindrar dig från att gå ut och äta, umgås med vänner, delta i möten eller idrotta utomhus. Att skriva att restriktionerna ”stoppar livet” är ett hån mot 99 procent av världens befolkning som lever under helt andra förutsättningar. Lite perspektiv tack. Restriktionerna kring corona lär vara en västanvind mot omställningarna vi måste göra förr eller senare för klimatet.
Till sist går mina tankar till alla som har förlorat någon eller själva drabbats av den här pandemin samt även till alla som är drabbade ekonomiskt på grund av restriktionerna. Vi är många som tänker på er och hoppas att smittan kommer avta under våren med hjälp av både vaccin och varmare väder.