Mats Linder tar upp företeelsen att inte räkna mål i fotbollsmatcher för barn. Tanken bakom är väl att alla ska vara lika och alla ska vara glada och nöjda med det. Kommer bollen så sparkar jag till den i nån riktning. 2 minuter kvar av matchen och det är tur för Bobo, klassens fotbollsstjärna, att kliva av till förmån för Ebba som aldrig träffat en boll, och absolut inte vill in och bli till åtlöje. Vilket naturligtvis är enbart till skada för osäkra Ebba.
Jag tror att detta fenomen sammanfaller med den svenska skolans katastrofala nedgång. Vänsterliberala krafter fick makt att förändra skolan till rent flum. Lärande ersattes med grupparbete där duktig elev snabbt skrev ner svaren, och de övriga varken kunde eller ville blanda sig i. Hela gruppen fick godkänt och beröm för ett fint grupparbete. Men alla ska ju med...
Duktiga elever bromsades och de andra fick aldrig hjälp då deras kunskapsbrister doldes.
En utveckling som blev katastrofal för svenska skolungdomar.