Insändare: Romanen Djävulsnyckeln definierar relationsvåldet

Konstruktivt, lättläst och utan komplicerade uttryck ger författaren (Charlotta von Zweigbergk) enligt mig en träffsäker definition på våld i nära relation. Som taget ur verkligheten. Det handlar vare sig om socioekonomi, kön, genus, ras eller klass för att ge några exempel. Något som tål att upprepas. 
I samband med ovanstående lägger jag in en egen kommentar; att våld i nära relation, i de fall det handlar om mäns våld mot kvinnor har en tendens att öka om kvinnan utbildar sig och eller får högre inkomst. Och nej; det är inte bara att lämna. Personlighetsdragen är ofta liknande varandra hos förövarna. I Djävulsnyckelns fall har författaren valt att ge det emotionella våldet ett tydligt ansikte. Eller försummelse om man så vill, vilket också är en definition av våldet. 
Samhället som helhet får sig en rejäl tankeställare genom att läsa denna bok. Bland annat detta i att man inte får vara naiv och negligera ett rykte som rör våld. Det spelar ingen roll hur trevlig en person verkar vara utåt. Utan empati och en förmåga att känna skam så kan det vara lätt att visa upp en fin fasad. 
Och jag vill påminna; glöm inte barnperspektivet. Det krävs ett konsekvenstänk. Risken är stor att familjen befinner sig i en normaliseringsprocess/normalisering. Barnen vet inget annat. Samtidigt som offret kanske försöker förstå/analysera situationen. Att det måste ju bli bättre någon gång, man kan inte bete sig så illa för alltid. Eller?
Likväl som författarens “Fattigfällan” hör Djävulsnyckeln enligt mig till folkbildningen, i romanform. Böcker som passar exempelvis undervisning eller som bokcirkel på en arbetsplats. Möjligheten finns ju såklart som arbetsgivare eller med någon form av samhällsansvar att kontakta författaren, som bor på ön, och be om en muntlig presentation av boken.