Likt en Sickan i Jönssonligan förklarar miljöminister Romina Pourmokhtari att hon har en plan för klimatomställningen.
Jag ska presentera den till hösten, säger hon för tredje gången denna vår.
Vi väntar med spänning, men får inte vara med.
Det finns en klimatlag, förklarar hon ordrikt. Här visar hon sin debattförmåga, att prata utan att säga något. Hennes arbetsförmåga är ännu höljd i dunkel.
Medan jag väntar på ministerns besked bläddrar jag i Gösta Ehrensvärds bok 2Före – efter, en framtidsstudie" från 1971 av professorn i biokemi.
Han skriver att det högteknologiska samhället och vårt välstånd bara är en kort parentes i vår historia. Vårt välstånd bygger på ändliga tillgångar och nu är vi på väg att tömma dessa tillgångar i vår ambition med ”grön teknik”. Nya gruvor öppnas för att hitta metallfyndigheter för batteriframställning. Dessa fynd är naturligtvis ändliga de med.
Samtidigt kommer avslöjandet att Shell känt till åt vilket håll utvecklingen varit på väg och aktivt finansierat lobbyverksamhet som förringat klimatkrisen. Sedan tidigare känner vi till att även Exxon har motarbetat omställningen och mörkat den egna forskningen. Kanske borde vi kräva ett ansvarstagande av de ansvariga i företagen?
Läser också i ett blad att en moderat riksdagsledamot från Halland anser att vi ska koncentrera våra klimatansträngningar utomlands. Tanken (?) är att vi är så små att det inte märks om vi gör något hemmavid. Samtidigt är Sverige en av de värsta utsläpparna i världen. Hon tänker sig att det ska få fart på utvecklingen (produktionen gissar jag) och göra oss världsledande. Det är ju så statsministern också tänker, eller vad han nu tänker.
Härligt att man ska skicka upp en raket med människor till månen nu igen. Precis vad vår jord behöver just nu, handling utan eftertanke.