(S): För en offensiv kulturpolitik

Den passivitet som präglat den styrande minoritetens kulturpolitik har varit närmast plågsam att bevittna. 

"Vi har inte sett ett enda initiativ på kulturens område, förutom framtagandet av den obligatoriska kulturplanen. " (Bilden är från TT).

"Vi har inte sett ett enda initiativ på kulturens område, förutom framtagandet av den obligatoriska kulturplanen. " (Bilden är från TT).

Foto: Stian Lysberg Solum

Insändare2021-01-12 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tomas Lindström har på dessa sidor med utgångspunkt från det kulturpolitiska samtal som ägde rum under Gotland Art Meetup efterlyst en mer offensiv kulturpolitik. Vi socialdemokrater skriver under på den önskan. Den passivitet som präglat den styrande minoritetens kulturpolitik har varit närmast plågsam att bevittna. 
Trots att det tidigt stod tydligt hur pandemin påverkar såväl den fria kulturen som våra institutioner dröjde det ända till mitten av november innan de tog sitt ansvar. 
Trots enorma tillskott från den socialdemokratiskt ledda regeringen ansågs den gotländska kulturen vara en angelägenhet för staten att kompensera. Vi socialdemokrater lyfte redan i det första krispaketet in kulturen och idrotten, dock utan att lyckas få till löften om tillräckliga ekonomiska garantier. Många andra regioner och kommuner var mer offensiva och utökade tidigt residensverksamhet, uppdrag, inköp av kultur och stipendier. 
Lindström har även lyft den ack så viktiga frågan om kulturens finansiering. Under framtagandet av den nya kulturplanen gavs alla partier möjlighet att göra tidiga inspel om vad de ville prioritera. Där deklarerade exempelvis Moderaterna att de ville ta bort det regionala stödet till Bergmancenter på Fårö, öka den externa finansieringen för kulturen och höja dess självfinansieringsgrad. Detta synsätt har vi socialdemokrater i den fortsatta processen kämpat emot och lyckats stryka från dokumentet. 
Socialdemokraternas kulturpolitik utgår ifrån att kulturen är ett centralt fundament i vår demokrati. Därför krävs det att vi värnar kulturen, inte bara i ord utan också i handling, så också i svåra tider. 
Frågan om ändamålsenliga lokaler återkommer i varje samtal vi har med kulturarbetare och föreningar. Vi socialdemokrater säkerställde under föregående mandatperiod att kulturskolans gamla lokaler inte såldes, utan rustades upp och hyrdes ut för fortsatt kulturell verksamhet. Under denna mandatperiod har den styrande minoriteten passivt stått och tittat på medan hela bildkonstområdet skakat i grunden. Vi har inte sett ett enda initiativ på kulturens område, förutom framtagandet av den obligatoriska kulturplanen. 
Denna passivitet riskerar negativa följdverkningar för kulturen, vår stora kulturella och kreativa näring och i förlängningen även för bilden av Gotland. Förhoppningsvis kan den nyligen antagna kulturplanen ge mål och mening till arbetet framåt. Det behövs.