Under efterkrigstiden hade (S)-regeringarna siktat in sig på ett planmässigt samhällsbyggande. Folket skulle bo i planlagda förorter till någon bärkraftig tätort. På Gotland blev det inte så. Särskilt uttalat blev det efter sammanslagningen till en kommun 1971. Gotlänningarna ville bygga på landet, gärna utspritt till öns 92 socknar. Jag var byggnadsnämndens sakkunniga biträde, titeln var stadsarkitekt, och hjälpte till. Länsstyrelsen stretade emot. Lagstiftningens andemening var ju att få stopp på utspridd bebyggelse. För att reda upp saken ordnades ett möte på regeringsnivå mellan byggnadsnämndens presidium och statsrådet Svante Lundkvist (S).
Nils Nilsson (S), vice ordförande i kommunstyrelsen och ledamot av socialdemokratiska partiets verkställande utskott var med. Även jag var med.
Efter inledande småprat vände sig Svante Lundkvist till byggnadsnämndens ordförande Henning Jakobson (C) och sa att det verkar inte som om kommunen och länsstyrelsen är helt överens om tagen då det gäller att bygga på landet.
Henning svarade på ett uttalat gutamål! Det var som om han tagit på sig en språklig hembygdsdräkt. Men med att ett fastlandssvenskt ordförråd så att statsrådet skulle kunna hänga med. Tackade för ordet och sa att förhållandena på Gotland skiljer sig en hel del från förhållandena på fastlandet.
Och citerade Gustaf Fröding: "Det som är sanning i Berlin och Jena, är bara dåligt skämt i Heidelberg."
Och så redogjorde han för att varje bygglov var noga genomgånget då det gäller bestämmelserna. Att presidiet och stadsarkitekten besiktigade platserna innan beslut. Att kommunen jobbade hårt på att ta fram en regionplanering för att ge ledning i fortsatt byggande. Att kommunen verkade för att ha Gotlandsanpassad bebyggelse i känsliga lägen i landskapet. Lundkvist ställde intresserade motfrågor. Det stod helt klart att detta var den politik byggnadsnämnden ville driva.
Och det här tycker ni, allihopa? frågade Lundkvist och tittade på byggnadsnämndens vice ordförande, Hjalmar Heidenberg (S). Jau, vi tyckar så, sa Hjalmar. Nisse Nilsson nickade instämmande.
Det låg 23 överklagade bygglov på regeringens bord. De klagande och länsstyrelsen ville stoppa byggen som fått lov av byggnadsnämnden. Regeringen gick på byggnadsnämndens linje i alla ärenden utom två. Sen ville länsstyrelsen inte prata med byggnadsnämnden på flera veckor.