En person ringde en sen eftermiddag från ett teknikföretag.
– Är du XX (namn)?
– Ja.
– Har du det här personnumret, XXXXXX-XXXX.
– Ja.
– Någon har handlat i ditt namn och försökt betala med ditt personnummer. Är det någon du känner som heter Axxxxx.
– Nej, jag har inte varit på det företaget på flera år och känner ingen Axxxxxx.
– Vi måste kolla sådana här saker och anmäla till polisen. Vi har också möjlighet att koppla dig till din bank via ett direktnummer. Vill du det?
– Ja.
– Då får du ett anmälningsnummer så kopplar jag upp dig.
– Tack.
Sen var bedrägeriet igång. Jag är gammal, sjuk och mycket trött. Kunde inte tänka klart. Rädd. Nervös. Hur kunde de ha dessa uppgifter på mig? Trodde verkligen på det.
När det hela var över, hoppades jag att allt var OK. Kunde inte sova. Helt plötsligt insåg jag, att jag blivit utsatt för bedragarna det skrivs om och pratas om på TV och i radio då och då. Kollade mitt konto. De hade lyckats ta ut mina pengar.
Vill med dessa ord säga till anhöriga och de som jobbar med gamla: Varna dem, berätta hur det går till, inte bara en gång utan många gånger, så vi gamla får en chans att träna in det i minnet, så vi känner igen det och kan avvisa dessa samtal. De är så proffsiga i sitt sätt att samtala och inger förtroende.
Det här är en kort version, om det som hände mig. Mitt budskap är: Det är så här ungefär som samtalen tycks börja och det måste NÖTAS in.
Så känner jag det, som är mycket ensam, med få kontakter och då pratas det inte om dessa bedrägerier.
Jag har polisanmält och så vidare, men mår dåligt och har blivit ännu räddare för den digitala världen. Visst kan den vara bra, men den har en mycket dålig baksida.