Pedagogisk expertis som lärare och forskare men även en bred allmänhet talar nu allt oftare om det svenska skolsystemet som unikt men också i termer av haveri.
Riskkapitalister ställde sig snart i kö för att dra vinster ur den skattefinansierade verksamheten. För skolpengens inflöde blev det viktigt att locka elever och helst elever som kostade mindre. De kommunala skolorna fick ta ett större ansvar. Konkurrensen ökade, betygsinflationen startade och segregationen accelererade. Kunskapsnivån och lärarbehörigheten sjönk, elevhälsan blev sämre. I dag aviseras nedskärningar av skolans resurser runt om i kommunerna. Skattesänkningar för välbeställda överordnas resurser till läroböcker, till lärare och till barn med behov av extra stöd.
Lennart Nordfors (Sydöstran 16.6) har en poäng i att lyfta fram det relativa betygssystemet. Det var ett bra betygssystem, men det skulle vara svårt att applicera det i dagens söndersegregerade skola. Glädjebetygen som nu sätts är ett lockbete för att kunna driva den alltmer näringslivsliknande verksamhet, som har kommit att ersätta barnens rätt till likvärdig, rättvis och individanpassad utbildning.
Det relativa betygssystemet möjliggjorde en vidare kunskapssyn. Det målrelaterade betygssystemet trodde man skulle leda till bättre ordning och reda samt tydligare krav. Men det begränsade istället kunskapssynen och gav upphov till många elevers känsla av otillräcklighet och uppgivenhet.
Vid varje betygssättning jämförs elever. Det är inte problemet. Det sköter lärarna. Problemet är den affärsrörelse med kundperspektiv som skolan har blivit på barnens bekostnad. Eleven har alltmer blivit en marknadspjäs istället för att få ses som en individ för lärande och utifrån sin förmåga.
Dagens betygssystem har stöd av L som trodde att de skulle utveckla skolan. Det är mycket begärt att L ska återinföra vad de själva har medverkat till att förändra I en skolpolitik som gick vilse. Hur den gick vilse exemplifierar Barbro Engman på GT:s ledarsida 25.6. Alla är förlorare. Nu flaggar regeringen och L:s skolminister Lotta Edholm för förändringar. De blir bara till en tunn fernissa för att dölja det skolpolitiska haveriet. Regeringens redskap stavas kontroll och bestraffning. Och åtgärderna känns nog igen från den havererade brottsbekämpningen.