Vi har upplevt den bristande personaltillsättningen, flödet av uppsägningar och nyanställningar av outbildade och oerfarna, som gjort det omöjligt att utföra ett värdigt omhändertagande. Är det godtagbart att bemanningen kan vara två, ibland en ensam, på avdelningar med tio svårt sjuka och dementa?
När vår mor och (Anns) far Totte flyttade in 2018 fick de bo tillsammans och det var vi tacksamma för. Varje dag fanns Totte vid hennes sida när hon ropade vilket gjorde att hon kände sig lugn. Med tiden blev hon allt sämre i sin Alzheimer och skulle inte själv kunnat be om hjälp.
De boende ska ur personalgruppen ha en utsedd huvudansvarig kontaktman som man kan förlita sig på och veta att de lär känna min mor eller far och hur behoven ser ut. Under dessa tre år var vi ofta utan. Det var ständigt obesatta tjänster. Personal får samtidigt som de ska sköta sitt jobb ringa efter vikarier.
Under augusti/september i fjol var vi hos mamma nästan dygnet runt i 16 dagar. Vi blev uppringda en lördag eftersom mamma plötsligt blivit mycket sämre. Hon var medtagen och orolig och hon hade ont i sin fot där hon hade ett trycksår sedan fem månader. Det var nu rejält infekterat och luktade fruktansvärt illa. Vilket inte gjorts någon avvikelseanmälan på. Vi ville att hon skulle få komma upp på toastolen men det blev för tungt och tidskrävande för den tillgängliga personalen och det fanns ingen lyft. Vi fick inte veta mera om hennes tillstånd ifall det fanns någon planering hur hennes omvårdnad skulle vara.
Vi bad om ett läkarbesök. Först på tisdagen kom läkaren och jag frågade då om det kanske var hälen som orsakade hennes tillstånd och kanske behövde medicineras men då fick jag till svar att det inte var någon ide.Den enda åtgärden var amputation av foten och det var inget man gjorde i hennes tillstånd. Hon skulle få palliativ vård ytan åtgärder på grund av hennes demens. Han tittade inte på eller undersökte mamma. Efter det beskedet var det helt givet att vi inte kunde lämna mamma.
Det fanns ingen vårdplan över mammas omsorg ens de sista dagarna i livet. När dokumentation och rapportering är otydlig eller saknar rutiner blir det fel och brister. Vid behov ordinerat extra insulin uteblev till exempel i fyra dagar. Vi upptäckte också att Tottes sängkläder ej blivit utbytta på närmare två månader. Han hade inte fått klädombyte eller duschat på flera veckor. Vid rapporteringen till natt/morgonpersonal lämnades avdelningen utan personal ibland upp till 40 minuter.