Samexistens är den framkomliga vägen för kalkindustrin

Insändare2021-08-12 15:56
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I en insändare i GT den XX augusti ger Jan du Rietz sin enögda syn på kalkindustrin.
Du Rietz utger sig för att vara undersökande journalist men insändaren har glömt bort att myntet har två sidor. 
Du Rietz hävdar att cementindustrin är upp till 15 år försenad med att reducera CO2 utsläppen, sanningen är den att det är först nu som den tekniska utvecklingen möjliggör att CO2 kan infångas.

Det gäller inte bara cementindustrin utan många andra verksamheter som släpper ut CO2. Gruv-, stål, och pappersindustrin för att nämna några.

Du Rietz påstår att byggandet inom några år ska ersättas av andra byggmaterial, men anger inte med vad cement ska ersättas.

Du Rietz hävdar vidare utan att ange specifikt var, när, hur kalkindustrin på Gotland ödelägger floder, kuster, grundvatten och att kalkberg jämnas med marken. 

Vet Du Rietz över huvud taget något om hur denna gruvnäring fungerar?


Det är korrekt att tillverkningen av cement i Brevik Norge inom några år kommer att kunna fånga CO2. Parallellt pågår samma utveckling på Cementa i Slite. Påståendet att Cementa bara använder propaganda och greenwashing får stå för Du Rietz som inte har några kunskaper eller kännedom om utvecklingsarbetet hos Cementa.

I en cementfabrik alstras CO2 vid upphettning av kalksten och av bränslet beroende på typ av bränsle. Det är två källor till CO2 som måste åtgärdas.

Gotland behöver en ny elkabel bland annat för att möjliggöra CO2-reducering det är inte konstigare än att Svenska kraftnät satsar på att förse exempelvis stålindustrin i norr med ökad elkapacitet för att nå målet om fossilfri ståltillverkning.

EU har satt upp mål beträffade utsläpp av CO2 och avsatt medel som industrin kan söka som komplement till egna investeringar beträffande CO2-infångande.

Avslutningsvis måste man kunna begära att en undersökande journalist redovisar fakta och inte tyckande.