SD har nu blivit en följetong i lokala medier. Man letar upp den ena efter den andra som lämnat det politiska. Kanske var det så att många kände sig kallade att delta i det politiska livet, och anmälde intresse. Kända namn blandade med okända.
SD:s framfart på det nationella planet smittade av sig och SD Gotland fick sig tilldelat flera platser än de kunde besätta med folk som var beredda att axla en svår uppgift.
Sedan SD kom in i beslutande församlingar har man totalt mobbats ut, och inga samtal har förts. Alltså ren och skär mobbning och utfrysning. Detta måste ha varit svårt för de nya, som hade förväntat sig att komma in i en församling där de skulle kunna ha blivit behandlade som folkvalda personer.
Det mest uppmärksammade avhoppet skedde av en person som nog många höjde på både ett och två ögonbryn när hans namn blev synligt på valbar plats. Har han drivit någon fråga? Har han gjort inlägg från talarstolen? Eller var det bara lite för jobbigt att sitta pall och läsa in tråkiga pappersluntor?
Vad beträffar den lokale ordföranden Engelbrektsson, så har jag ingen aning om hur han sköter sitt jobb. Dock måste han vara hårdhudad för att kunna stå ut med mobbning och utfrysning år efter år.