Insändare: Ska det vara gräddfil för vindkraften?

Författarna skriver att tre av fyra gotlänningar vill att kommunen bidrar till ökad utbyggnad. Frågar man istället hur många som vill ha vindkraftverk i närheten av bostaden blir siffrorna annorlunda. Enligt SOM-institutets mätningar är i dag för första gången fler negativa än positiva till det (40 respektive 33 procent). 
Författarna ser problem med att kommuner stoppar ny vindkraft som sägs kunna minska klimatutsläppen och öka vår säkerhet. Vindkraften har dock andra negativa konsekvenser, som hot mot skyddad natur, kulturmiljöer, buller och sänkta fastighetsvärden varför kommuner kan ha andra skäl att säga nej. Vad gäller säkerheten ägs snart 2/3 av svensk vindkraft av utländska bolag och ligger därmed utom vår kontroll, vilket knappast ökar säkerheten!

Författarna vill tvinga fram bidrag till kommuner som godkänner ny vindkraft. Men är det inte snarare de närboende som drabbas av utbyggnaden som borde ersättas?
Författarna efterlyser planeringsstöd till kommuner och länsstyrelser för att hitta lämpliga områden för ny vindkraft. Det är lätt att förstå att bolagen vill slippa det arbete som åligger dem själva, men enligt miljöbalken är det sökanden och ingen annan som har ansvaret att visa att en plats är lämplig. Att kommuner och länsstyrelser skulle peka ut ”lämpliga” platser är förstås orimligt eftersom de i ett senare skede ska komma att pröva bolagens ansökningar. Myndigheterna skulle i så fall pröva och godkänna sina egna förslag? Närboende som överklagar planerna skulle inte få en opartisk prövning? Förslaget innebär för övrigt en enorm arbetsbelastning och kostnad för det allmänna, en kostnad som borde belasta den som tjänar på vindkraften.

Författarna vill att kommunernas besked ska tidigareläggas och inte kunna ändras, och menar att dagens system är rättsosäkert. Det vore snarare rättsosäkert om kommunerna inte kunde ändra åsikt när det i framtagandet av en ansökan kommer fram alltmer information om till exempel påverkan på natur och rödlistade arter, fakta som inte föreligger i ett tidigt samrådsskede.