Observera att jag i denna insändare inte skriver för SD. Jag skriver Irene Magnussons helt egna tankar och funderingar och jag talar om Gotland.
Jag är stolt över, att kunna säga att SD samarbetar med alla, talar med alla och hälsar på alla, annars hade jag inte valt SD. Man kan tycka och tänka precis vad man vill, om vem man vill, alla kan inte älska alla, men respektera varandra det kan alla, om viljan finns.
Jag ställer mig också frågan, vem är det viktigast att vara lojal mot? Min spontana reaktion i tankarna är, mot väljarna naturligtvis. Jag förstår också att det kan vara svårt att samarbeta med alla på grund av olika orsaker. Men vad jag för mitt liv inte kan förstå, är varför man inte kan ta denna typen av beslut, utan att gå ut i media och basunera ut det. Jag och alla vet att SD nu är med på riktigt i politiken och jag vet också att väljarna är sin fulla rätt att ha förväntningar och krav på de partier de valt.
Hur man uppfyllt dessa förväntningar, visar kommande val. Då sätter väljarna betyg utefter vad som presterats och partierna har bara att acceptera utgången. Förhoppningsvis får man en ny chans.
Nu en helt annan fundering.
SD har nu sagt att det går att få fram många nya bostäder redan till jul. Till studenter, till vårdpersonal, till ungdomar som vill flytta hemifrån, militärer och så vidare. Alla vet hur det ser ut på bostadsmarknaden här. Utan bostäder är det svårt att kunna utveckla samhället. Jag upphör aldrig att bli förvånad. Egentligen skulle jag inte bli det, efter Pigge Werkelins kamp genom åren.
SD berättar om bostäder. I stället för reaktionen, "vad bra nu ser vi vad vi kan göra vi utvärderar det", så kommer experter och det första de gör är att säga "det går inte, så kan man inte göra, det finns lagar, det finns regler, omöjligt".
En sak vet jag, finns inte viljan eller ambitionen, då går ingenting.
Jantelagen? Är det den som ska tillåtas styra Gotland ? På söndag bestämmer väljarna det.
Till sist Eva Bofride, vill jag be dig om ursäkt.
Både du och jag kämpar för det vi tror på och brinner för och blir det för mycket, är det lätt att orden blir hårda. Men dessa är inte riktade till dig som person, utan på ditt sätt att agera. Så än en gång, jag ber om ursäkt.
Nu känner jag mig som en predikant, men som vanligt det bjuder jag på.