Med boken "Leviathan" kan Thomas Hobbes sägas ha lagt grunden till den moderna politiska filosofin. "Leviathan" är ett sjövidunder som förekommer i Bibeln i Jobs bok. Hur går det då till när människorna skapar staten? Hobbes utgår från en beskrivning av naturtillståndet, det som människorna lever i innan det finns stat, samhälle eller lagar.
Detta tillstånd betecknas som ett permanent krigstillstånd. Hos människorna finns drifter som gör att de i frånvaro av en straffande makt, som kan hålla dem tillbaka, kommer i strid med varandra. Människornas liv i naturtillståndet blir därför enligt honom ”ensamt, armt, vedervärdigt, brutalt och kort”.
För att undvika ett sådant tillstånd är det nödvändigt att utse en suverän, en envåldshärskare, vars funktion är att skydda människorna mot varandra, en Leviathan, som i utbyte mot makt kan skänka trygghet åt folket.
Men är det inte en föråldrad bild av människan som här målas upp? Det kanske är så att människan under civilisationens gång har för bättrats till sin karaktär, så att hon numera tar större hänsyn till sina medmänniskor?
Att detta skulle vara möjligt var inte ens Hobbes fullständigt främmande för. Under Leviathans långvariga tuktan kunde måhända människan uppfostras till en bättre varelse, så att till slut förnuftet och inte förtrycket hindrade henne att ge sig hän åt egoism och kortsiktighet.
Det förefaller som om många av det svenska samhällets makthavare på alla nivåer lever i en föreställningsvärld att just Sverige med sina medborgare har genomgått hela denna moraliska utveckling. Svenskarna är nu ”full-transformerade” och har jämfört med andra länder nått fram till ett moraliskt överlägset tillstånd och är numera så godhjärtade att all statlig tvångsmakt är obehövlig.
Eller är det bara ett uttryck för att vårt land inte enbart är tillfälligt corona-smittat utan också svårt kroniskt ”narrativ-sjukt”. Att framstå i ett visst sken hellre än att ha substans i verksamheten genomsyrar många organisationers verksamhet inom landet och Sverige som land i internationella sammanhang.
Vi har som medborgare uppfyllt vår del av samhällskontraktet genom att avstå frihet men skänker ”staten” oss trygghet?