Vera Sollermans tankar kring stenskeppet vid Robbjens, det som seglat i tusen år:
Vaim har kaste ankar ei mitt ängge?
Vaim had da skipes rodar ei sein hand?
Vaim har väl sigle ginum ar u dagar
föräutn vattn u föräutn vind?
U siglar ännå me sitt granne skip
mot främnes hav u strändar fjären fran.
När teid för seiste raisu har sätts äut
da vill ja ga umbor pa iss hjär skipe
u gäre sällskap me den gamble kämpen
sum har sigle ginum seklar u sum vait
var gränsar gar u vahänn färdn ställes.