I vintras undersökte Hoburgs hembygdsförening, en folkrörelse så god som någon, hur det är med jordägandet på Storsudret, åker för åker, skogsparti för skogsparti. I varje socken tog studiecirklar tag i frågan. Det visade sig att för vissa ägor hade ingen i studiecirklarna någonsin träffat den registrerade ägaren eller visste något om denne.
Man fann att en stor andel av jordbruksfastigheterna på Storsudret ägs av personer som inte brukar markerna och inte är mantalsskrivna på Gotland. Arrendatorerna har inte trygghet till markerna de behöver för sin försörjning och med arrenderad mark kan de inte ta lån. Dessutom: vad innebär det för sammanhållningen i lokalsamhällena att jordbruksmarken i stor utsträckning ägs av utsocknes?
Hembygdsföreningen bjöd in politiker till Bottarvegården för att diskutera möjligheterna att försörja sig på landsbygden och hur sammanhållningen i bygden påverkas. Intressanta frågor, men de ville inte politikerna diskutera. Istället kritiserade man de sockenbor som tagit fram fakta i målet och påstod att de skapar motsättningar, ”vi och dom”. Det är väl ändå att skjuta på budbäraren!
I en kort teaterscen spelades upp hur det gick till på 50-talet när fastlänningar köpte hus för några tusenlappar. Politikerna på mötet reagerade med att anklaga arrangörerna för att skapa vi och dom! Men det var en autentisk historia. Varför kan inte den få berättas? Hur kan fakta vara olämpliga?
Efter mötet har nu flera av politikerna återkommit i tidningen för att läxa upp studiecirkeldeltagarna för att de skapar motsättningar. Borde inte politiker istället begrundat de fakta som lades fram vid mötet? Där fick vi också lära oss att Jordförvärvslagen inte kan förhindra markspekulationer.
Exempel gavs. Det tyckte politikerna var olämpligt att ta upp. Man kan ju inte veta vilka motiv de har som köpt mark och sedan säljer vidare efter ett par år med förtjänst, menade en av politikerna. Borde politikerna inte istället vara tacksamma för att bli upplysta om att Jordförvärvslagen är helt tandlös?
Hoburgs hembygdsförening ska ha heder för sitt initiativ. Nu hör jag att man kommer att gå vidare i höst med att inventera alla gamla namn på åkrar och betesmarker. Man undersöker sin hembygd.
Det var tråkigt att politikerna inte ville se verkligheten utan istället satte sig på sina höga hästar och läxade upp arrangörerna.