Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen presenterade i februari nya riktlinjer för hur det formella skyddet av skog, exempelvis naturreservat, ska bygga på frivillighet. Det är en del av myndighetsuppdraget att ta fram en ny nationell strategi för formellt skydd. Bakgrunden är den Skogsproposition som röstades igenom riksdagen 2022 som anger att frivillig grund ska vara ett nytt arbetssätt vid skydd av natur.
På Gotland finns cirka 4000 familjeskogsbrukare som vårdar sina fastigheter ofta över flera generationer. Skyddsvärda arter finns både, trots och på grund av den skötsel och hänsyn som redan tas av engagerade markägare, både i skogs- och i kulturlandskapet.
LRF Gotland och Mellanskog Gotland är kritiska till de nya riktlinjerna och anser att de inte innebär den frivillighet som är nödvändig för att landets skogsägare ska känna trygghet i sitt brukande. Utgångspunkten är att om skogen planeras att avverkas så fortsätter processen med det formella skyddet även mot skogsägarens vilja. De nya riktlinjerna innebär i praktiken bara frivillighet för den som inte planerar att bruka sin skog.
Samtidigt finns det små möjligheter för skogsägare som själv tar initiativ till skydd av natur, som hyser skyddade arter eller tidigare utpekade nyckelbiotoper, att få skogen skyddad eftersom riktlinjerna inte tillåter skydd av mindre skogsområden. Vi som skogsägare befinner oss i ett moment 22 där staten å ena sidan menar att marken är för skyddsvärd för att kunna brukas, men å andra sidan menar att den inte är tillräckligt skyddsvärd för att få formellt skydd.
Detta problem blir extra tydligt på Gotland där vi redan har 12,8 procent formellt skyddade skogar men också stora arealer annan skog med restriktioner som Skogsbeten, frivilliga avsättningar och nyckelbiotoper där markägarna hamnar i denna limbo. Tillsammans med stora delar av Sveriges kalkbarrskogar som nämnts undantas från frivillighet.
Finns det inte tillfällen då man från myndigheterna behöver kunna använda tvång? Ja, men det måste vara under mycket speciella omständigheter. Exempelvis ett skogsområde med helt unika naturvärden som inte finns på en annan plats i Sverige. Dessvärre är riktlinjerna mycket mer långtgående än så, vilket skapar rädsla hos skogsägare att utveckla höga naturvärden.
Vi behöver därför en ny modell som skapar ökad trygghet för skogsägaren att utveckla och skydda naturvärden på sin mark. LRFs undersökning från förra året visar att 8 av 10 skogsägare ställer sig positiva till att själva ta initiativ till att värna och utveckla den biologiska mångfalden i skogen, ifall det bygger på frivillighet och ersättning utgår från staten.