Den här stod i Gotlänningen 30 maj 1936:
De var en kal sum bräuked skröit leit smat. Särskilt ain historie har fastne ei mitt minne:
”De var ett år sum ja hadd a raint oskapli skörd pa mein aigar. När dränggar skudd skär vaitn skudd ja ner ei akan u se häur de gick för dum.
Da vaxt vaitn så haugar att ja int kund se varken dränggar ellar självbindan. När ja hadd kleiv upp pa en täun kund ja se de yvarste av självbindans vänggar pa dann raini.
De var mik bisvärlit ti skörd sleik sed. Sen pa haustn när vör skudd plöge fick vör ett bassel. Vör sökt vält ner stubben sått vör skudd fa ner plogen. Men kan er tänk er, da studsede plogen pa stubben.