Skutan tuffar på i samma nyliberala riktning

Regeringsunderlaget. Jimmie Åkesson (SD), Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD), Johan Pehrson (L).

Regeringsunderlaget. Jimmie Åkesson (SD), Ulf Kristersson (M), Ebba Busch (KD), Johan Pehrson (L).

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Insändare2022-10-23 12:18
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den nya regeringen ska vända utvecklingen.

Åt vilket håll då frågar jag mig. Av regeringsdeklarationen och uttalanden som hittills hörts verkar det mer som att utvecklingen kommer att fortsätta i tangentens riktning. Vilket betyder nyliberalism, fortsatt kapitalism (okontrollerbar) en marknad som inte klarar av sin uppgift, exempelvis tågen, skogen, elförsörjningen, techbolagens avhumanisering av samtalsklimatet. 

Det innebär tydligen fortsatt rovdrift på skattefinansierad välfärd som äldreomsorg, fortsatt rovdrift på pengar som ska gå till barnens utbildning, en bostadspolitik som gynnar riskkapitalister men inte människor som letar bostad. Sjukvården sägs ska få statlig styrning, men först naturligtvis en utredning. Och hur ska man hantera all privatisering som redan gjorts?

Integrationen ska bli visitationszoner och hårdare straff. Medborgarna kommer att övervakas så att deras vandel kan studeras och sköter de sig inte ska de ut ur landet. Sverige gör sig av med empati och medmänsklighet, minskar utlandsbiståndet och bygger fler fängelser.

Jag kan inte se någon förändring av den riktning vi haft de senaste decennierna.

Jordens resurser kommer att utnyttjas till bristningsgränsen, klimatarbetet prioriteras ner medan det blir business as usual. Arbetslinjen ska prioriteras, vi ska ligga i täten när det gäller utveckling, innovationer och nya hittepåsaker att tillverka och köpa. 

Inkomstolikheterna kommer att bestå och troligen öka. Det ska fortsatt löna sig att köpa aktier i skolkoncerner och äldreboenden. Det ska fortsatt löna sig att köpa fastigheter som ägs av kommunerna. 

Vari ligger det nya, den nya kursen, hur vänder man utvecklingen?

Varför kan vi inte få leva mer, umgås mer och arbeta mindre under vår korta tid på jorden?