Soldater på Visbys gator är bara en enfaldig uppvisning

Ingenting lärt och ingenting glömt. Den 18 januari påminde Ingrid Thunegard i Gotlands Folkblad om Kuba-krisen.

"Beväpnade soldater på Visbys gator är bara en enfaldig uppvisning. Men vem ska få försvarsministern och alla stridsglada medier att sansa sig?"

"Beväpnade soldater på Visbys gator är bara en enfaldig uppvisning. Men vem ska få försvarsministern och alla stridsglada medier att sansa sig?"

Foto: Dennis Pettersson

Insändare2022-01-23 14:09
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Visst, situationen är densamma men med omvända förtecken. 

Då utmanade Sovjet USA på deras egen planhalva, en sovjetisk flotta närmade sig Kuba. Chrusjtjov vek sig, den sovjetisk flottan vände. Nu utmanar USA/Nato Ryssland i deras eget närområde, Nato-trupp i Ukraina och i Baltikum. Och alla här tar för givet att det är Putin som ska vika ner sig. Vi vet ju att USA är den goda makten, Ryssland är den onda.

Thunegard påminner också om fredsmarscherna kring 1980. I hennes minne riktade vi oss mot hotet från Östeuropa. Men så var det inte alls. Sovjet och USA höll på att placera ut kärnvapen riktade mot varandra på ömse sidor om gränsen mellan Öst- och Västtyskland, DDR och BDR på den tiden. Det fanns ett överhängande hot om ömsesidig utplåning. Då samlade sig förnuftigt folk i både öst och väst till gemensamma protester. Rörelsen hette END: Europe Nuclear Disarmament. Jag var med på flera av de stora samlingarna, i Lund 1988, sen i Vittoria i Spanien, i Helsingfors och sist i Moskva 1992.

De stora fredsmarscherna gick vid samma tid. Kvinnor gick i stora demonstrationer till Paris och mot Moskva (jag tror inte man nådde dit). Inte för att stå upp mot en fiende. Vi ville avväpna stridstupparna, på båda sidor. Här på Gotland gick vi från Fårö och från Burgsvik 1981. Avslut med stor samling i Almedalen. Jag satt i gräset och räknade pengar från alla som gick med bössor till stöd för de stora fredsmarscherna. Jag tror alltjämt att vi lyckades. Kärnvapnen i Europa drogs tillbaka.

Folket vill inte ha de militära hoten som politiker och medier finner så trygghetsskapande. De har insett att moderna vapen är odugliga som försvar. Olof Palme drev idén om gemensam säkerhet. Vi blir inte trygga för att vi vet att vi har vapen som kan utplåna den andre. De har samma slags vapen. Säkra blir vi bara genom att bygga upp ömsesidigt förtroende och respekt.

Efter som inget verkligt hot föreligger går det inte att samla en fredsrörelse i dag. Beväpnade soldater på Visbys gator är bara en enfaldig uppvisning. Men vem ska få försvarsministern och alla stridsglada medier att sansa sig?