Första dagen på gymnasiet sa han på sitt tillbakalutade och släpiga vis: ”Det kommer att gå upp, det kommer att gå ner. Var glad när det går upp, var kall när det går ner.” Andra dagen och många dagar till pratade han om sina jakthundar Elvis och Jussi.
En del dagar pratade han om den annalkande klimatkrisen. Att det kom alldeles för mycket koldioxid ut i luften som vi håller på med olja och slikt. Han var före sin tid.
Sedan 25 år är Gotland en Ekokommun. Vi är många som sopsorterar för att döva vårt dåliga samvete. Regionen har just precis antagit en regional utvecklingsstrategi: Vårt Gotland 2040. Den innehåller tre övergripande mål, varav ett är Gotland är en förebild i energi- och klimatomställningen: ”För att vi ska kunna nå Gotlands miljö- och klimatmål måste alla bidra och göra klimatsmarta och energieffektiva val.”
Ett sätt är skaffa solpaneler. Där är vi nu. Vårt hus byggt 1946 ligger inom detaljplan skapad 1936, renoverades på 80-talet och är milt sagt fult, det står att taken ska vara av tegel eller plåt. Den första solpanelen konstruerades 1954 och till att börja med användes de på rymdfarkoster och nödtelefoner.
Tegeltaket vi vill sätta solpanelerna på är i sydost. Miljö- och byggnämnden ger avslag på bygglovet då de anser att promenerande på Galgberget kan ta anstöt när de under ett par minuter blickar ner över staden. Handlingarna lämnades in i höstas och har tagit ett par varv, ändå har man inte uppfattat väderstrecken, utan säger att vi kan sätta panelerna på andra sidan. Detta skulle ge knappt hälften så mycket el de kalla månaderna.
Under sommaren är det nästan likvärdigt, men då värmer vi ju inte upp huset och behöver inte lika mycket el. Den regionala utvecklingsstrategin, innehåller tio prioriteringar som tar avstamp i det som är specifikt för Gotland och ska vara som en ledstång att hålla sig i då vi ska fatta beslut och lösa problem.
En av prioriteringarna är att gå före i klimatomställningen. Igen prioriteras tillfälliga besökare. Detaljplanen skrevs långt innan solpaneler och klimatkris. Bengan och hundarna har vandrat vidare och han hade lika gärna kunnat prata om solen, ”var glad när den går upp, var kall när den går ner.”