Som man bäddar får man ligga

Vad hjälper det att vi har en fin kryssningskaj om inga båtar får angöra?

Vad hjälper det att vi har en fin kryssningskaj om inga båtar får angöra?

Foto: Henrik Radhe

Insändare2020-07-25 08:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att turisterna är viktiga för Gotland förstår/tycker nog de flesta av oss som är bofasta på
ön. Men att de i princip är livsviktiga för att ön överhuvudtaget ska överleva har vi kanske inte 
insett förrän i år.


När pandemin i våras lamslog halva världen, inklusive Gotland, tog det inte lång stund innan 
öns företagare låg sömnlösa om nätterna. Varsel, permitteringar, uppsägningar och konkurser 
dök upp relativt fort. Arbetslösheten har skjutit i höjden, den psykiska ohälsan har ökat och
brister har uppdagats i arbetet med äldre och sjuka. På det stora hela såg framtiden ganska
mörk ut för Gotland.


Till mångas stora glädje släppte FHM och regeringen på reserestriktionerna och man fick 
börja resa igen. Turistsäsongen kunde dra igång, om än lite försenad, men som det verkar 
just nu, inte direkt förminskad. Förhoppningsvis räddar det upp Gotlands ekonomi en del och 
företagarna kan börja sova om nätterna igen. Men jag kan inte låta bli att fundera lite på detta.


Är det så här vi vill att Gotland ska se ut och fungera? Ska vi göra oss så här sårbara så att en pandemi kan slå ut hela Gotland? Eller behöver vi börja tänka annorlunda/nytt?


Mycket nytänkande och nya lösningar har mer eller mindre tvingats fram under den här tiden,
och jag hoppas att en del är här för att stanna. Men kanske måste vi tänka nytt för Gotland.


Vi rustar försvaret för att världen ser lite orolig ut, men det är kanske troligare att vi drabbas
av fler pandemier än krig. 


Det som hände blir ju onekligen konsekvenserna av att vi bygger Gotland på turismen och litar
på att tillströmningen ska fortsätta att se ut som den gjort de senaste åren. Men som sagt, det kan 
hända saker som gör att det inte ser ut så.


Vad hjälper det att vi har en fin kryssningskaj om inga båtar får angöra? Ska vi bara ha 
restauranger, krogar och glasskiosker där våra ungdomar kan söka jobb? Eller ska vi försöka 
satsa på arbetsplatser där de kan jobba även andra delar av året, och kunna se en framtid efter
gymnasiet? Utan detta flyttar de, och vi minskar i befolkningsmängd.


Ja, vad vet jag? Bara lite tankar så här på semesterns sista dag. I morgon går jag tillbaka till mitt 
jobb som jag tack och lov har hela året, och hoppas att vi även får en bra höst med få sjuka!


Ha en fortsatt fin sommar,