Men att de i princip var livsviktiga för att ön överhuvudtaget skulle överleva har vi kanske inte insett förrän i år.
När pandemin i våras lamslog halva världen, inklusive Gotland, tog det inte lång stund innan öns företagare låg sömnlösa på nätterna. Varsel, permitteringar, uppsägningar och konkurser dök upp relativt fort.
Arbetslösheten har skjutit i höjden, den psykiska ohälsan har ökat och brister har uppdagats i arbetet med äldre och sjuka. På det stora hela såg framtiden ganska mörk ut för Gotland.
Till mångas stora glädje släppte Folkhälsomyndigheten och regeringen på reserestriktionerna och man fick börja resa igen. Turistsäsongen kunde dra igång, om än lite försenad men som det verkar just nu, inte direkt förminskad.
Förhoppningsvis räddar det upp Gotlands ekonomi och företagarna kan börja sova på nätterna igen men jag kan inte låta bli att fundera lite på detta.
Är det så här vi vill att Gotland ska se ut och fungera? Ska vi göra oss så här sårbara så att till och med en pandemi kan slå ut hela Gotland? Eller behöver vi börja tänka annorlunda eller nytt?
Mycket nytänkande och nya lösningar har mer eller mindre tvingats fram under den här tiden och jag hoppas att en del är här för att stanna men vi kanske även måste tänka nytt för Gotland. Vi rustar försvaret för att världen ser lite orolig ut men det är kanske troligare att vi drabbas av fler pandemier än krig.
Det som hände blir ju onekligen konsekvenserna av att vi bygger Gotland på turismen och litar på att tillströmningen ska fortsätta se ut som den gjort de senaste åren, men som sagt det kan hända saker som gör att det inte ser ut så.
Vad hjälper det att vi har en fin kryssningskaj om inga båtar får lägga till, ska vi bara ha restauranger och glasskiosker där våra ungdomar kan söka jobb? Eller ska vi försöka satsa på arbetsplatser där de kan få jobba även andra delar av året och kunna se en framtid efter gymnasiet? Utan det flyttar de och vi minskar i befolkningsmängd.
Ja, vad vet jag? Bara lite tankar så här på semesterns sista dag. I morgon går jag tillbaka till mitt jobb som jag tack och lov har hela året och hoppas att vi även får en bra höst med få sjuka.