Den folkrättsligt olagliga invasionen 24 februari i år av Ukraina, en fredlig, demokratisk och suverän stat, som har skrämmande likheter med Sovjets illegala anfall mot Finland 30 november 1939, är inget annat än ett rent folkmord (genocide) såsom det definieras i FN:s folkmordskonvention från 1948 i artikel två.
”I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässig bestämd eller religiös grupp…” (a-e, utelämnade här). Det centrala begreppet i definitionen av folkmord är ordet avsikt. Förnekandet av hela folkgruppers rätt att existera finns det i och för sig flera exempel på under 1800-1900 talet. Pol Pots Kambodja (röda khmererna), Anatolien, judeutrotningen (holocaust) och utrotningen av romer i Tyskland, Bosnien, Rwanda, Sydvästafrika, med flera.
Här har vi alltså ett land, en nation, en president som fullständigt ignorerar internationell humanitär rätt i väpnade konflikter manifesterade i flera konventioner inte minst med ryska förtecken såsom 1868 års Sankt Petersburgsdeklaration om humanitet i all krigföring, 1874 års Brysselkonferens och 1899 års Haagdeklaration.
De två sistnämnda för övrigt med en rysk tsar som initiativtagare. (Alexander den andre och Nikolaus den andre). Även om Brysseldeklarationen aldrig trädde i kraft banade den väg för 1899 års deklaration om förbud mot särskilt farliga projektiler vilka just nu används i Ukraina väl att jämföra med de så kallade ”dum dum kulor” vilka uttryckligen förbjöds i just rubricerade 1899 års deklaration och – inte minst – 1907 års Haagkonventioner om militära mål och medel.
Svensk utrikespolitik har av tradition i princip alltid hävdat folkrättens fundamentala roll i de mellanstatliga organisationerna. Den svenska regeringen borde därför i FN agera för en FN resolution som stämplar Rysslands agerande i Ukraina som folkmord enligt FN:s konvention från 1948 om folkmord.
Folkrätten måste nu visa tänderna och ställa de ansvariga till svars i en krigsförbrytarrättegång.