Jag hade fel. Politikerna har haft tid att tänka på klimatet. SD har kommit fram till att Kina ska göra jobbet. C tänker låta marknaden städa upp det som samma marknad har ställt till. Tillsammans med globaliseringen och kapitalismen då, sen blir det business som vanligt. En uppnäst Annie hörs ropa, ”sluta gasta på vänsterkanten Nooshi”.
Det ekar tomt i den breda mitten.
S satsar på gruvor och batterifabriker, som i sig spär på klimatkrisen. Men det är ju så viktigt med bilar, elbilar ska tydligen lösa problemet. M tänker sig att allt löser sig med kärnkraft, sen kör vi igen. Tillväxt och jobbskapande ska lösa krisen, tydligen ska vi konsumera oss till ett bättre klimat. Bara vi kallar den grön så blir allt bra.
Vad är grön teknik? Ett lager färg.
Vad är en självkörande bil. En lat chaufför (det roliga med att åka bil är väl att få köra den?). Men det är klart, kan man få en del jobb avklarade i en självkörande bil som slutligen kör in i en felparkerad cykel så ger det väl en del poäng i gigekonomin. Jobba måste vi ju, tycker Kristersson och Svantesson. Det får de gärna börja med.
Vad liberalerna vill göra åt miljön väntar jag med spänning på, liksom vänsterpartiets ansats, KD krokar väl arm med M som vanligt. MP gör vad de kan.
Visionerna är stora, ”vi gör så lite som vi kan” det löser sig nog, bara inflationen minskar och elförsörjningen fungerar och kriget upphör.
Efter 50 år, inget svar från politikerna. Ska tillväxtekonomin fortsatt vara ledande? Ska nationalekonomerna fortsatt styra vår tillvaro? Många frågor, men inget svar.
Apropå ingenting så såg jag en spillkråka häromdagen. Ganska stor, sorgklädd, men med en röd mössa satte den sig på en tallstam så jag fick se den. Så hastade den vidare, men hos mig kom minnet av spillkråkorna från ungdomen tillbaka, deras höga läte när de flög mellan träden på Ekerö. Femtio år mellan fågelskådningarna.
Idag är den rödlistad.