Insändare: Språkkrav skulle inte gynna vården

Replik på insändare "För god äldrevård krävs goda språkkunskaper".
Förtroendet för den borgerliga regeringen vacklar betänkligt. Aldrig tidigare har en politisk majoritet sjunkit så fort i sina opinionssiffror.
En politik som bygger sitt förtroende på kategorisering av människor. Människor ska väljas ut, väljas in, väljas bort. Sorteras, gallras, sättas i utanförskap. En människosyn där solidaritet, innanförskap, inkludering och medmänsklighet inte längre premieras. 

Vi läser i Lars Engelbrektssons insändare att SD vid nästa fullmäktige ska lämna in en motion om språkkrav.
Vi genomgår en kris inom vård- och omsorgssektorn. Bristen på personal är närmast akut. Frågan är, om denna åtgärd skulle gynna vården i en positiv bemärkelse? Svaret är förstås nej.

Det vi behöver göra, är att vrida klockan tillbaka ett par varv.
Till den tid då personaltätheten var hög och skapade förutsättningar till god introduktion av nyanställda.
Då arbete inom demensvård innebar en ytterligare förhöjd personaltäthet. Då våra äldre sågs som enskilda individer med olika behov.
Den tid när personalen gavs fritt utrymme att framföra åsikter och inte sågs som minutstyrda robotar, utan rätt att ifrågasätta.
Den tid när samlad kunskap och erfarenhet inom arbetslaget värdesattes och blev en självklar övergång till välkomnande av ny personal.

Språket är förvisso EN del av mänsklig samvaro och gemenskap, men långtifrån det enda sättet vi kan kommunicera genom.
Genom vårt kroppsspråk kan vi utläsa mycket. Vi kan känna, se, uppleva, beröra och röra vid varandra.
Det SD gör är att ta tillfället i akt, att använda vårdens krissituation till att föra fram sin egen politiska agenda. Det ska vi inte bidra till.