SSU Gotland kommer inte in på skolorna

Under måndagens Regionfullmäktige fick vi titta på en film som unga feriejobbare skapat under sommaren.

Ida Nordahl, SSU Gotland, ordförande.

Ida Nordahl, SSU Gotland, ordförande.

Foto: Felix Wedjesjö

Insändare2022-11-24 11:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Filmens titel löd ”Ungdomars delaktighet i politiken” och resultatet var som Saga Carlgren (V) uttryckte det ”en riktig hemläxa”. 71 procent av Gotlands unga känner inte att de har något som helst inflytande i politiken, vilket är en lägre siffra än genomsnittet i Sverige.

Som ungdomspolitiker blir jag ledsen och arg. Ledsen för att Gotlands unga har en sådan tråkig bild av politiken och arg för att vi ungdomsrepresentanter inte får möjligheten till att upplysa om möjligheterna.

 

SSU Gotland har länge försökt att nå ut till skolorna i hopp om att vi ska få komma in och prata med eleverna. Vi vill upplysa om att ungdomsförbund finns, och trots att man är ung så kan man få gehör för sina åsikter och faktiskt kunna påverka på riktigt. Men svaren vi får är oroväckande. Vi får höra att “eftersom att alla ungdomsförbund inte finns representerade på Gotland så väljer vi att inte släppa in något”. Att alla ungdomsförbunden inte har korsat havet än påverkar alltså inte bara oss utan också demokratin. “Alla eller ingen” är inte rätt väg i demokratins riktning”. Att värna om oss ungdomar innebär också att värna om vår möjlighet att kunna påverka.

När jag gick i grundskolan visste jag inte vad ungdomsförbund var. Jag fick aldrig få träffa de politiska ungdomarna vid bokborden i korridorerna, jag fick aldrig veta att jag som inte hade rösträtt faktiskt kunde påverka samhället. Därför blev det som en chock för mig när min samhällskunskapslärare så sent som i ettan på gymnasiet upplyste vår klass att de existerade. Jag gick snabbt med i SSU året 2020, och nu sitter jag i både regionfullmäktige samt som ersättare i regionstyrelsen. Hade inte min samhällskunskapslärare upplyst oss den lektionen, den dagen, hade jag aldrig gjort det jag gör i dag.



Vi unga är framtiden, och jag vill inte att mitt Sverige som jag ska leva i varken har politiker eller demokrati. Magdalena Andersson började i SSU, Ulf Kristersson i MUF, Annie Lööf i CUF. Ja, ni förstår säkert min poäng. För att bygga upp en generation med duktiga politiker så måste vi upplysa tidigt om ungas möjlighet till att ta del av just politiken.

Någonstans kan jag förstå skolornas argument. De vill ju såklart att alla partier ska vara representerade och att det är rätt väg i demokratins riktning. Men jag tycker att det är viktigare att unga får veta att de kan påverka än tvärtom.