Sverige har ett representativt valsystem. Det är topparna i de politiska partierna, inte väljarna, som bestämmer vilka som ska komma fram. De viktigaste egenskaperna för karriäristerna är inställsamhet och foglighet, vilket skapat den visionslösa och fega politikerkår som vi nu ser. Väljarna är intressanta bara vart fjärde år.
De viktigaste besluten sker över huvudet på medborgarna. Politikerna har blivit den nya härskande klassen, en adel med hissnande löner och förmåner. Där frodas nepotismen och höga funktioner går i arv. De politiska tankarna inskränker sig till att ta makten, behålla den samt att efter mandatperioden planera för en fet internationell anställning.
I Schweiz som har ett direktvalsystem där man låter väljarna ta ställning i viktiga frågor. Politiker betraktas som anställda av folket och får gå om de inte klarar jobbet. Med ett sådant system hade Estonia varit uppdraget för länge sen och den vansinniga elkraftsplaneringen och massinvandringen omöjlig att genomföra.
Sverige saknar en författningsdomstol och tjänstemannaansvar. Den tidigare statsministern Göran Perssons dränering av pensionsfonderna med 250 miljarder för att inför ett val frisera arbetslöshetsstatistiken hade inte varit möjligt med en författningsdomstol. Civiliserade länder har en sådan, exempelvis Tanzania.
Varför ställer inte svenskarna demokratiska krav? För att de inte ids sätta sig in och litar på politikerna. Svenskarna är det enda folket i världen som skäms över sig själva och sitt land och finner det så värdelöst att man lika gärna kan ge bort det till vem som helst. Likgiltigt och frånvarande låter man politikerna montera ned landet bit för bit. På liknande sätt fungerar en masshypnotiserad självmordssekt.