Vi behöver mat, sömn, kläder på kroppen och någonstans att bo. Vi har behov av trygghet och social gemenskap och vi behov av uppskattning.
Vi har också behov att tillhöra en grupp och finnas i ett sammanhang (Kasam. Känslan av sammanhang).
När vi nu uppnår de högre åldrarna så har många av oss det sämre med de fysiska funktionerna och det är inte så lätt att ta sig fram som förr. Många har mist sina närstående och man känner sig ensam och det är då inte så lätt att hitta nya nätverk.
När jag nu ser utvecklingen som skett inom äldreomsorgen och även inom flera andra verksamheter inom regionen, till exempel kulturen, färdtjänsten med mera, så ser vi nu att de gemensamhetsutrymmen och verksamheter som fanns tidigare har tagits bort det vill säga dagcentraler, dagverksamheter, träffpunkter och flera mötesplatser.
Det fanns ju tidigare möjligheter att gå till dessa mötesplatser för att äta ett mål mat och för social samvaro, vilket för många var mycket värdefullt. Det fanns även möjlighet att gå till de äldreboenden som fanns och få ett mål mat och prata bort en stund. När man sen skulle bygga nya särskilda boenden så togs statsbidraget bort för just sådana lokaliteter. Hur tänkte man då i riksdag och regering?
Vi hade flera fina verksamheter både i Hemse, Slite och i Visby (Iliansgården, Lackviolen, Senapen Åkermanska stiftelsen med flera).
I dag startas det med hjälp av bidrag projekt för att jobba med ofrivillig ensamhet och motverka psykisk ohälsa. Är det så konstigt?
Nu kommer nästa skräll: Gråbo seniorboende är ett av objekten som föreslås säljas. Nej nej. Hur tänkte ni nu då?
Hallå kära politiker och tjänstepersoner. Vi förstår att ön blöder, Vi vet att det dör fler än det föds på Gotland. Vi vet också att vi blir allt äldre men även piggare, högt upp i åldrarna.
De flesta av oss har arbetat ett helt yrkesliv med olika frågor högt och lågt. Ta tillvara vår kompetens. Vi vet hur det är att vara 65 år och äldre. Vi vet också hur det är att ha fysiska begränsningar och mycket annat.
Vi är inte ute efter att slå. Vi är ute efter en sympatisk dialog med ansvariga politiker och tjänstepersoner. Ni berättar om era behov som behöver tillgodoses och vi kan berätta vilka möjligheter vi har och vara behjälpliga med.
Tillsammans kan vi mötas i ett meningsfullt sammanhang (Kasam).