En morgon vid Farnavik på Fårö står jag i strandkantens gräs och ser ”molnbergen” reflekteras i det blanka vattnet. Ungefär som i en spegel. Tystnaden är bedövande och allt som hörs är musiken från mitt inre. Resten av ön sover ännu. Det är nog bra det. De kommer sedan att vakna efter den kyliga natten och börja sin dag. En del kommer att tänka att nu har ännu en timme gått och några kanske kommer tänka som ett folk i Söderhavet – klockan slår och vi har fått en hel timme till!
Med Dalai Lamas visdomsord i hjärtat lämnar jag sjön ”Det finns bara två dagar på året som inget kan göras. Den ena heter igår och den andra imorgon. I dag är rätt dag att älska, tro, göra och mestadels leva”.
Varför inte göra det på ön som flyter mellan sundet och revet? Mellan Fårösundet och Salvorev. En ö att vara varsam på. Om andra, om natur och kultur samt om dig själv. Du har ju fått en hel dag till – eller? Är det här du är? Om inte, gå dit, så väntar jag på dig där. Så lever vi mellan nyss och strax en evighet i sänder.