I dag har jag suttit med några timmar i mark- och miljööverdomstolen när förhandlingar pågår i målet där gruvbolaget SMA Mineral har ansök om att utöka brytningen av kalksten i Klintehamn. Ett gigantiskt kalkbrott vill de ha och nu är det upp till domstolen att bedöma vad de egentligen ska kunna få spränga bort (och sälja till stor förtjänst) av allas vår gotländska unika berggrund.
Alla timmar jag har lagt på detta engagemang är tid jag aldrig kommer att få tillbaka. Kanske som någon slags karma om jag har tur.
Att lyssna till deras betalda konsulter som i timtal rabblar siffror som – såklart! – enbart stärker deras tes. Som tur är finns fler modiga och kunniga människor som möter punkt efter punkt. Men det som slår mig allra mest i allt detta är att vi är ju inte i närheten av likvärdiga parter i målet!
På ena sidan sitter storbolaget SMA:s representanter som i arbetssammanhang har till uppgift att maxa intäkterna och tjäna pengar på att exploatera vår natur. De har inga goda intentioner! De har med enbart ekonomisk förtjänst gått in i detta och till sin hjälp har de dyrköpta konsulter, som självklart inte själva bor överhuvudtaget i närheten och såklart säger precis vad som helst så länge de får gott betalt.
På andra sidan vanliga människor med sina barn och barnbarn som kommer få sin vardag förstörd och tvingas leva dygnet runt med buller, damm, trafikkaos och sinande vatten.
Det är ju tamejtusan inte rättvist.