I allas liv är lunchen en viktig del av dagen, och här menar jag främst maten. Den var också på min tid en central del och skapade mycket diskussioner och känslor. Olika beroende på vad som stod på matlistan för dagen. Skulle man bli mätt och blev andra mätta. Ja smaken är ju som... Men jag kan inte minnas att vi någonsin var med om att maten tog slut. Vilket verkar förekomma både nu och då i den landsbygdsskola där bland annat nära anhöriga till mig tillbringar dagen.
Att gå till matsalen gemensamt skapar många olika känslor hos individen. Det är helt klart en speciell situation att äta i ett stort sammanhang där man har olika svårt eller lätt för detta. Vet man då med sig innan att maten kanske är slut när man kommer dit så kan det redan innan skapa oroskänslor för elever och därmed kan en stress infinna sig.
Att tillbringa en stor del av vardagen i skolan, elevernas arbetsplats och veta att man kanske får nöja sig med man tager vad man haver för att maten visst tog slut kan innebära en stor påfrestning. Hur skall man orka resten av dagen och får man mat när man kommer hem.
Nu kommer mina fördomar men jag kan inte låta bli att undra om det förekommer i skolor även i Visby. Det är ju där det hörs att det investeras i all form av infrastruktur och kvalitet. Oavsett om det handlar om bespisning, om/utbyggnad eller låt oss säga lekplatser som lyser med sin frånvaro på landet.
Primärt blir eleverna drabbade om de går utan mat men det finns också lärare som ska undervisa resten av dagen och inte minst en ansvarig kökspersonal i den berörda skolan som skall hantera sin situation med stress, oro och allt vad det innebär. Ansvarig kökspersonal som får anvisade portioner till sitt skolkök och så att säga inte kan göra så mycket åt situationen.
Grunden är att varje elev ska få mat på tallriken. Oavsett om allt som bjuds ligger på den och hur den ligger på den. Avslutningsvis vill jag passa på att säga att de elever som inte lägger på maten själva behöver lyssnas till, i hur de vill ha sin mat upplagd på tallriken. Kanske inte allt i en hög uppå sig som slevas på. Om det finns mat vill säga. Vad gör rektorn åt situationen?