"Besökarna har rest två procent mer än 2019, och gotlänningarna har rest tio procent mindre, hittills i år" enligt marknadschefen på Destination Gotland. Något som står i paritet med nästa artikel jag läser.
"Personer på Gotland hade den lägsta medelinkomsten i landet under 2020, det visar siffror från SCB".
Jag blir arg. Kanske också avundsjuk.
Efter en hemesterdag då jag långsamt åkt genom det vackra Ljugarn, bland stråhattar och Teslor och champagnefrukostar, försöker jag få ihop tankarna. Jag är avundsjuk. Jag vill också plocka godbitarna ur livets chokladask, göra karriär i storstan, ha ett sommarhus där jag kan vila upp mig och strö lite överskottspengar kring mig. Kanske ta någon månad i Asien när vintermörkret känns för drygt och kanske någon vecka i alperna när allt känns lite långsamt.
"Men flytta! Det står dig fritt att göra dina livsval! Sluta gnäll..."
Har jag blivit gnällig med åren? Gnällig, avundsjuk och bitter? Är det kanske så med gotlänningar generellt också? Med glesbygdsbor överlag?
Om vi alla bestämde oss för att högskoleutbilda oss, flytta till storstäderna och leva "La vida loca", vilket sorts land hade vi då kvar?
Det finns tillräckligt med forskning som visar på vikten av en levande landsbyggd. Det krävs att vi här ute på ön masar oss upp i ottan i februari, att vi skrapar bilrutor eller väntar in morgonbussen vid landsvägen i det totala mörkret för att jobba i hemtjänsten eller i lasarettköket eller i någon bilverkstad ute på Österby.
Det krävs att vi mjölkar kor eller fordrar lamm eller räknar in förskolebarn eller målar om soldäck på M/S Gute för att kontorskommersen ska kunna sjuda i storstadsgrytorna. En levande landsbygd är en förutsättning för ett fungerande samhälle. Det är här som maten och energin produceras.
Rimliga levnadsvilkor är en förutsättning för en levande landsbygd.
När de sista chokladbitarna ligger kvar i asken, och vi inte ens kan njuta av dem, en tyst och stilla högsommardag på en fin strand, när vi får överlåta gränderna i sommarnatten eller den lilla gluggen av havsutsikt på Adelsgatan till de som snart ska dra, när vi får nattsömnen störd eller morgonstunden körd, då kan jag inte riktigt rå för det...
"Ni kan ta resterna... de med rom-russin, serva oss, satsa på turismen, sälj saffransglass i nåt hörn med en plastpalm så kanske det blir till en vecka på Alcudia för några av er..."
Någorlunda jämlika förhållande mellan människor är en förutsättning för att inte skapa avundsjuka och motsättningar.