Vändpunkten från nedrustning var beslutet om att placera 14 Stridsvagn 122 på Gotland 2009 som Liberalerna då drev hårt. Det var inget märkvärdigt kan man kanske tycka, men det blev i sin tur startskottet på ett återupprättat P 18. Flera regementen runt om i landet och en flottilj i Uppsala har återupprättats sedan dess. Vi ser nu att de flesta partier anslutit sig och håller med om det vi lyfte fram för många år sedan.
Sverige måste nu ta ett stort steg framåt och följa Tyskland – nå två procent av BNP i försvarsanslag 2024. Satsa 15 ytterligare miljarder till försvaret 2023 samt 30 ytterligare miljarder 2024. Använd beredskapskrediten för materielköp här och nu. Det kan exempelvis röra sig om inköp av ammunition, personlig utrustning, drönare och materiel till beredskapslager.
Vad gäller nationell säkerhet behövs långsiktighet och vi måste räkna med att internationell handel kan störas, vilket vi ser just nu i och med Rysslands krig mot Ukraina. Försvaret är en av statens kärnuppgifter och där ingår livsmedelsberedskap i allra högsta grad. Tillgång till importerad handelsgödsel ser vi redan är ett stort problem.
Här följer fler exempel på insatsvaror som behövs, hur det ser ut i Sverige och hur stor risken är för en bristsituation.
Utsäde: Det finns en god tillgång ett år i taget, men vi är inte självförsörjande alla år och på alla grödor. Väderstyrt. Stor risk för brist vid ett torrt år som 2018. Våren 2019 saknades alltså en stor volym utsäde. Ingen större lagerhållning, det mesta som produceras används kommande säsong.
Lösning: En nationell lagerhållning i någon form.
Foder: Sverige är inte självförsörjande.
Lösning: Det måste bli mer lönsamt för svenska jordbrukare att odla djurfoder. Det som saknas är framförallt proteingrödor.
Drivmedel: Liten produktion och den HVO-diesel som finns används mestadels till transport och privatbilism. Stor risk för brist.
Lösning: Vi måste öka produktionen av HVO och det så snabbt som möjligt. Lagerhållning av bränsle.
Reservdelar: Vissa maskiner och redskap inom lantbruk tillverkas i Sverige. Vi har dock ingen traktor eller trösktillverkning och ibland dålig lagerhållning av reservdelar.
Lösning: Större lagerhållning nationellt från utländska tillverkare. Överum och Väderstad är två goda exempel där det finns fabriker som tillverkar jordbearbetningsredskap och såmaskiner både till svenska och den internationella marknaden. Dessa är i sin tur beroende av att vissa komponenter importeras.
Slutsats: Det mesta går att lösa, men det finns en del utmaningar och det är bråttom.