Sedan 7 oktober har över 100 journalister och 130 FN-arbetare dödats, FN-registrerade flyktingläger bombats, och civila i Gaza förlorat sina hem och liv. Det är inte självförsvar att skjuta tre av sina egna gisslan – iklädda bara underkläder och med vita flaggor i händerna. Och det är knappast självförsvar när över 600 palestinier dödas på Västbanken, ett område där Hamas inte ens är närvarande. Hur förklarar man det?
Den som påstår att detta är självförsvar har antingen fått begreppet omdefinierat för sig eller valt att blunda. Israels handlingar är systematiskt våld mot en ockuperad befolkning. En ockuperande makt har ingen rätt att hävda självförsvar mot dem den ockuperar. Israel har illegalt ockuperat Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och dessutom annekterat Golanhöjderna från Syrien. Gaza är visserligen inte formellt ockuperat, men Israel kontrollerar gränserna, luften och kusten. Detta är inte självförsvar. Det är kolonial expansion.
Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder mot både Netanyahu och Gallant är en tydlig signal om att världen börjar få nog. Men Sverige verkar fortfarande tveka. Varför? Våra politiker mumlar något om "rätt till självförsvar" och hoppas att ingen märker hur långt vi avvikit från våra egna principer om mänskliga rättigheter. Varje dag vi gömmer oss bakom vaga uttalanden är en dag vi riskerar att bli medbrottslingar till krigsbrott.
Och låt oss inte bländas av Israels prat om eldupphör med Libanon. Bombningarna i Gaza fortsätter, och den humanitära katastrofen fördjupas. Det är som att applådera någon för att de slutat slåss med ena handen medan de fortsätter strypa någon annan med den andra.
Sverige har en chans att stå på rätt sida av historien. Vi kan inte längre gömma oss bakom förlegade politiska allianser eller vaga moraliska undanflykter. Det är dags att våra politiker sätter verklig press på Israel och kräver ett omedelbart stopp på våldet. Det här handlar inte bara om politik – det handlar om mänskliga rättigheter och om Sveriges själ som en nation som värnar om rättvisa. Frågan är enkel: kommer vi att agera, eller kommer vi att titta bort? Svaret borde vara självklart.