Sveriges migrationspolitik har havererat totalt. Stor entusiasm fram till 2015. ”Öppna era hjärtan!” - ”Sverige stänger inte sina gränser”. Politiker som var obekymrade om att folkmajoriteten inte var med. Ett par hundra tusen människor från usla länder tog chansen 2015 – 16. Sen blev det tvärstopp och Migrationsverket satte utgång att utreda asylskäl för alla dessa förhoppningsfulla.
Det är ännu inte avslutat. Aref som hyrt på övervåningen i min villa sen 2016 har levt med tillfälliga förlängningar av uppehållstillståndet. Han har gått i skola hela tiden, lärt sig bra svenska, fått snickarutbildning på Komvux. Av och till har han jobbat i äldreomsorgen och skött sig fint.
Men sen ett halvår tillbaka händer ingenting. Det enda besked han får är att han måste vänta. Han har inte uppehållstillstånd, så han får inte jobba, han får inget socialt stöd. Men man säger att man skickar inte tillbaka till Afghanistan nu. Regeringen meddelar att man vill att fler ska lämna Sverige. Jag vet om pojkar som utvisats. De beger sig till Frankrike där de får uppehållstillstånd. Men ska alltså börja med ett nytt språk, ny utbildning. Vem finner nån mening med det?
Sverige behöver invandrarna. Det börjar märkas brist på ung arbetskraft, den inhemska befolkningen minskar sen flera årtionden tillbaka. Fackförbunden har fel när de tror att med högre löner kommer alla de lärare, barnmorskor, poliser som vårt samhälle behöver. Det är Aref och hans kompisar i samma situation som står beredda nu. Medan omsorgen skriker efter folk går Aref sysslolös. Han pratar bra svenska, han har erfarenhet och goda vitsord. Hur kan man behandla människor så?