Inför nästa färjeupphandling är det strid om hastigheten: långsammare turer är bättre för miljön och kostar lite mindre i bränsle, men en del förståsigpåare påstår att det skulle hindra inflyttande, näringslivsutveckling och kortbesöksturism (senast Björn Jansson i GT 21/7). Som mångårig vinterfastlänning vill jag hävda att det är precis tvärtom, av tre skäl:
Med de gamla färjorna kunde man segla ut framåt midnatt, sova bekvämt på båten och utsövd stiga i land vid 0730 utan att ha förlorat någon vakentid alls. För min fru och mig med bostäder i Grötlingbo och i centrala Stockholm, en timmes körväg på vardera hållet, inkräktade då landtransporterna obetydligt på ens tillgängliga tid. Med dagens färjor får man antingen åka på dagtid, 6-7 timmar med landtransporterna, och i praktiken förlora en hel dag, eller åka mitt i natten med tre timmars trafik och hälsofarlig ”sömn” på färjan.
Visst kan det finnas kunder och omständigheter då snabbast möjliga färja ändå tycks befogad (till exempel vissa, men inte alla, varutransporter). Men inget hindrar att ett rederi erbjuder både bekväma nattresor och snabbare dagtransporter, med lämplig prisdifferentiering.
Flyget kan vara ett intressant alternativ för den som veckopendlar, och i synnerhet för den som gör ett kort helgbesök – priset för flygbiljetter och hyrd billig bil över en helg står sig rätt väl mot färjebiljetter med medhavd bil, särskilt i högsäsong.
Således, långsammare färjor är bra inte bara för miljö och ekonomi, de kan faktiskt också ge resenären mer värdefull, tillgänglig tid!