Det är inte utan sorg som jag läser Lars Thomssons debattinlägg på Gotlänningens ledarsida den 25 november.
Han skriver att det tillkommit ett nytt fenomen på Gotland under senare tid – ett väldigt argt tonläge i debatten. Och han reflekterar över om det har med corona-pandemin att göra. De debatter han särskilt noterat är den om Tofta Strand, SMA:s ansökan om utökad kalkbrytning i Klintehamn och avsaknaden av diskussionen om vindkraft.
Thomsson påstår att de flesta inser att Gotland måste utvecklas med sin samtid för att hänga med och vara och konkurrera och att det innebär att utveckling är detsamma som förändring. Och om man ska förstå den förändring som då anses vara nödvändig så innebär det avlägsnande av strandskydd, acceptans av kraftigt påverkad livsmiljö för dem som bor närmast och om man inte förstår det så utgör det ett demokratiproblem.
Debatt har under många år förekommit i media, på offentliga arenor och i det tysta. Det ska vi nog vara tacksamma för, dess motsats är en skrämmande verklighet för många som lever under förtryckets skugga. Debatten som rör frågorna ovan har inte varit ilsknare i tonen än diskussionen kring andra frågor som starkt berör många. Skolfrågor, färjetrafiken, elkabeln till fastlandet.
Det finns faktorer som är gemensamma för dessa frågor. De innebär samtliga en omfattande påverkan på livsmiljö för dem som lever i dessa verksamheters närhet. Och de innebär möjligheter för enskilda näringsidkare att tjäna stora summor pengar. Det innebär alltså att enskilda människors villkor ställs mot möjligheter för vissa att skapa intäkter. De enskilda individerna är likväl som (åtminstone vissa av dem) företagarna boende på Gotland och därmed skattebetalare och beroende av den service som regionen erbjuder.
Thomsson ”klistrar” på stämpeln ilska på dem som lyfter farhågor. När man läser igenom inläggen som Thomsson hänvisar till är de snarast modesta och lågmälda. Rädda och uppgivna. Inte ilskna. En retorik som tillskriver dem som upplever svek som ovilliga till utveckling utan att tydligt skriva ut att utveckling i de här fallen i mycket stor omfattning påverkar livsmiljö, företagande och kanske möjlighet att ens bo kvar. Vem bryr sig?