Fyra år senare gick SD tillbaka till sitt angivarpliktsförslag. Ett angivarsystem "hör inte hemma i Sverige utan är något som vi förknippar med länder som Östtyskland och Nordkorea", sade (M)-gruppledaren i riksdagen Tobias Billström då.
Men så låter det inte nu. SD:s ståndpunkter har blivit den liberalkonservativa regeringens ståndpunkt. Enligt Tidöavtalet ska socialarbetare, vårdpersonal, lärare med flera ange personer som möjligen är papperslösa – inte på något vis hjälpa.
Övervakning av människor ska förstärkas, bland annat genom inrättandet av transitcenter där asylsökande ska bo. Ny folkräkning med kontrollerande hembesök, databaser ska byggas upp med DNA- och biometriska uppgifter.
Förslaget visitationszoner ska nu utredas och bland annat användas för att "identifiera, omhänderta och säkerställa att personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd" ska tvingas lämna landet.
Nu syns det inte på människor om de har tillstånd att vara i landet men det kommer att drabba alla som kan anses ha ett "utländskt utseende".
Permanenta uppehållstillstånd ska avskaffas och det ska bli lättare att utvisa inte bara på grund av brott utan också på grund av det som kallas "bristande vandel". Det regeringen och dess överrock vill är att stadfästa en problembild där invandrare systematiskt framställs som problem och kriminellt belastade.
Att välfärdslandet Sverige inte var tillräckligt utvecklat för att på ett bra sätt ta emot och integrera de forna stora flyktingströmmarna står klart men hade kunnat avhjälpas med seriösa satsningar på bostäder, arbetsmarknad, skola och sociala insatser.
Pengar finns och fanns, det visar bland annat de generösa ekonomiska bidragen under pandemin. Men Tidöavtalet kommer att försämra integrationen, den sociala sammanhållningen och försvåra för näringslivet.
Den nuvarande politiken är inte bara invandringsfientlig, utan också invandrarfientlig och rasistisk. Dessvärre tiger det största oppositionspartiet och verkar ha fallit in i slumrande passivitet.