Det är en text för att skapa förståelse och kunskap om psykisk ohälsa bland barn och unga. Mobbning och kränkningar pågår varje dag i skolmiljön, barn som mår psykiskt dåligt av vad andra barn gör mot eller säger till dem.
Barn som tvingas iväg till skolan fast de inte vill, för där måste de gå igenom det här. Och ofta går det för långt, till slut tar orken slut. Det finns barn som inte orkar leva längre som får höra varje dag att de är fula, att de inte duger, att de borde försvinna. Hur tror ni att det känns att få höra allt sånt när man redan känner så? När man får en bekräftelse på att det man tänker om sig själv ’’stämmer’’?
Jag kan vara rösten bakom att det förstör en så otroligt mycket. Hade inte jag blivit utsatt för mobbning och kränkningar hade jag kanske levt ett annat liv än det som jag har levt, som knappt har tagit en paus från psykisk ohälsa sen 2010. Redan då, när jag var 10 år, hade jag tankar på att jag inte orkade leva längre, helt enkelt för att jag inte orkade stå ut med hur det var.
Ungefär 1 600 människor dör årligen av suicid, enligt organisationen Suicide Zero där jag i dag är volontär, barn och unga räknas in i den statistiken. 2019 förlorade vi 5 barn under 15 år och 191 människor i åldersgruppen 15-29, enligt Folkhälsomyndigheten. Det är 5 för många, 191 för många. Så snälla, prata med era barn om vad man får och inte får säga till andra i skolan.
De måste få veta att det är allvarligt, att det kan förstöra andras liv. De måste få veta hela sanningen, stick inte saker under stolen för att det är jobbigt. Glöm tankesättet att ’’barn måste få vara barn’’ och ’’killar är killar, bråk hör till’’. Det förstör inte någons barndom att få veta det här, men det kan hindra att förstöra någon annans.
Ni hade varit evigt tacksamma om föräldrar i er skola hade pratat med sina barn om det här som sedan lett till att de inte sårat ditt barn. För ni hade inte velat se ert barn nere på botten. Förståelse och kunskap kan förebygga och förhindra psykisk ohälsa och suicid, är det inte er plikt som förälder att se till så att era barn vet om det?