När Gutamålsgillet 2004 presenterade vers på hexameter skrev jag om Tjelvar. Det här är början:
Tjelvar ör aikstucken klaiv, en mårgen när soli rant upp
ainsummen kal pa a åi, där trulli alltjämt gärd si braide.
Vattne staig Tjelvar till käpen, u flintu ha slant imot ståle
tiss han slo eld mot en rauk, sått snaikstar spratt han ei söini
Åi’i blai upp ettar de, u trulli si gåimd undar jårdi
giån kan di gäre iblant, sum ett gräin yvar gaimald mot kväld.