Min pappa ligger begravd på Norra kyrkogården i Visby. Han ligger på en vacker plats i askgravlunden med en fin sten, med hav och natur inpå knuten. Perfekta platsen trodde vi. Men icke sa Nicke.
Till Allhelgona köpte min mamma och jag ett litet hjärta av mossa att lägga på kraven. Den låg bara på pappas plats och störde ingen. Den skulle få ligga kvar till fars dag också hade vi tänkt. Men när min mamma kommer till pappa på morgonen och ska tända ljus så har de som arbetar på norra kyrkogården städat bort alla kransar. Dessa har placerats utanför kyrkogården på ett bord.
På några gravar ligger det dock 40 centimeter stora porslinskatter, de kan tydligen vara kvar. Vi är medvetna om att det bara ska vara snittblommor där. I december så att djuren kan äta dem direkt. Perfekt.
Men om man betalar över 10 000 kronor för en plats där så kanske man själv skulle kunna få ha en minimal liten krans eller ett hjärta där! Det är väl rimligt?
Min mamma ångrar nu att min pappa ligger begravd där eftersom ni gång på gång tar er frihet att bestämma vilka blommor hon får sätta på sin mans grav! Ha lite takt och känsla för guds skull! Och varför kan stora porslinsfigurer ligga där – är det månne en snittblomma? Nä skäms på er på Norra kyrkogården!
När ni ser att anhöriga tar hand om platsen, låt dem få minnas och göra fint på sina anhörigas platser. Både med en katt, en krans eller ett hjärta!