Jag kÀnde mig tvungen och lockad att spendera en lÄng trevlig lunch pÄ Tofta Beach Club. Vilket fint bygge, och finare kommer det bli nÀr virket grÄnat till nÀsta sommar. TvÄnget kom sig av att jag var tvungen att se, det som i vissas ögon skapat sÄdan vrede. Lockad för att jag ville njuta av Tofta utan att behöva ha medhavd lunch som oavsett handhavande alltid blandas med sand.
Jag kan hÄlla med om att det Àr trÄngt att passera pÄ Tofta, men det beror inte pÄ Tofta Beach Club. HalvvÀgs frÄn GnisvÀrd tvingas jag hoppa över handdukar och ben fram till ett lockande glas i solen.
VÀl pÄ Tofta Beach Club sÄ njöt jag med ett leende, ni vet, ett sÄnt dÀr leende man kan fÄ nÀr ord saknas. Ett leende man fÄr nÀr man inser hur korkade folk kan vara nÀr de inte ser positivt pÄ utveckling, utan bara sÀger nej! Jag sÀger JA!