Trots sju dagars fixande kom ingen bil

Denna gång blev kollektivtrafiken räddningen när en bokad sjukresa inte kunde bekräftas.

Denna gång blev kollektivtrafiken räddningen när en bokad sjukresa inte kunde bekräftas.

Foto: Dennis Pettersson/arkiv

Insändare2021-02-20 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Måndagen 8 februari bokade jag en sjukresa till måndag 15 februari på beställningscentralen. Man ska vara ute i tid tänkte jag. På onsdagen ringde jag beställningscentralen för att kolla läget. "Vi jobbar på det, var inte orolig, vi kontaktar dig". Ringde på torsdag. Samma svar "Vi fixar det, kontaktar dig". Ringde fredag. Samma svar "Vi fixar det, kontaktar dig". 

Nu började det ju brinna i knutarna så på lördag ringde jag två gånger. Samma svar "Vi jobbar på det, kontaktar dig". Tidigt söndagsmorgon ringde jag: "Hur är läget, nu får ni ordna en bil" sa jag förhoppningsfullt. "Vi jobbar på det". 

Minsann, nu har de jobbat på det i sex dagar! 18.30 på söndagskvällen ringde jag. "Nu får ni ordna fram en bil" sa jag lite argare. En vänlig flicka meddelade att det skulle hon göra och ringa mig om "nån minut". Minuterna gick, jag satte brödet på jäsning och tänkte om mitt bröd jäser så ska väl även deras långjästa bearbetning av mitt ärende vara färdigt för gräddning. 

19.30 kände jag mig något irriterad och ringde för säkert tionde gången. Då svarade samma kille som jag talade med i veckan. Jag anade hans uppgivna blick "han igen". Ja, det var jag igen och nu ville jag ha besked om att bilen kommer och när den kommer. 

"Nä, vi har ingen bil ledig" säger han helt utan medkänsla. Sen utspann sej en ordväxling, som inte var ovänlig men bara som en utpyst ballong. "Det finns ingen bil säger du" säger jag i en desperat förhoppning att han sett fel. De har ju dock ordnat, fixat, jobbat på ärendet i sju dagar nu. 

Näpp, ingen bil! 

Jag tog bussen till lasarettet och anländer dit 08.00 måndag 15 februari. Just när jag hoppar av bussen ringer mobilen och en glad gotländsk taxichaufför säger "Hej Bosse jag står utanför ditt hus och väntar på dig, du ska väl till lasarettet 09.00?" Han hade i alla fall sinnesnärvaro nog att skratta åt galenskapen. Dock, en tom taxi kör 5 mil för att hämta en sjukresenär som åker 5 mil på bussen till lasarettet för egna pengar. Ska vi skratta eller gråta eller bli förbannade?
Jag blir förbannad på en upphandlad service av en så viktig sak som sjukresor, som är så usel. Jag fick hjälp att ta mej till bussen. Men alla kan inte det. Det kan bli riktigt allvarligt för dem.
De som upphandlad denna verksamhet borde granska den ordentligt. Jag har svårt att tro att endast jag råkat ut för detta missbruk av offentliga medel.

Så min fråga till teknikförvaltningen som lär vara den som upphandlar denna tjänst. Tycker ni det är så här det ska gå till?