Insändare: Trött på besöksnäringens svammel

Inte heller svarade man på den högaktuella frågan: vad kostar turismen det gotländska samhället?

Det börjar bli tradigt att läsa besökslobbyns insändare. Alla innehåller de samma trötta svada om evig tillväxt för en i grunden ohållbar affärsidé. Gång på gång framhålls hur ”vi” gotlänningar ska vara stolta över allt som Gotland har att erbjuda istället för att klaga på de problem besöksindustrin skapar. 

Vidare menar man att vi bofasta ska bereda oss på en 20-procentig ökning av turister till år 2027. Under en sommarvecka i juli i år var det 76 000 fler turister än fastboende på Gotland – om skribenterna når sitt mål kommer det alltså vara 91 200 turister här samma vecka om några år. Hållbart? Nu invänder någon kanske med fantasier om att vi kan ”sprida ut turisterna över ön och året”. Hur det ska gå till rent konkret när vi har sommarlov, industrisemester och fri rörlighet fortsätter vara en besvärande fråga. 

Skribenterna hänvisar till lokala politiker som godkänt den så kallade Besöksnäringsstrategin (ett dokument som fått skarp kritik för att sakna avgörande underlag). Genom det ”gotländska handslaget” ska företagare jobba tillsammans med region och länsstyrelse för ”hållbarhet”. Men den uppmärksamme kanske noterat att ingen lokalpolitiker, chef inom Region Gotland eller länsstyrelsen ridit ut till besökslobbyns försvar efter sommarens överbelastning och kritiken som följt. Deras tystnad talar för sig själv. 

GFB och Tillväxt Gotland skriver också att ”Gotland utvecklas positivt just nu”. Vad är deras definition av positivt? Att nedskräpningen slagit alla rekord? Att gentrifieringen dränerar Visby innerstad och öns kuster på fastboende? Att våra ömtåliga naturreservat utsatts för stort slitage? Att grundvattnet riskerar ta slut? Att vården gått på knäna under sommaren?

Det är dags för turistföretagens representanter att sluta leverera floskler och börja svara på frågorna om turismens baksidor och dolda kostnader. 
Men det är nog att hoppas på för mycket – besökslobbyns mål är ju trots allt att medlemsföretagen ska tjäna så mycket pengar som möjligt, inte att Gotland ska vara en bra plats att bo och leva på nu och för kommande generationer.