Tar del av GA: s artikel ”Vi kan inte acceptera att ge så dålig vård”, publicerad den 13/1. Om Attendos kritiserade övertagande av Iliansgården samt Hemse äldreboende.
Kom osökt att tänka på en insändare som publicerades i GA den 3/2 2005 under rubrik ”Pjäsgatan och pengars värde”. Signatur ”En ur fotfolket”.
I dag kan jag underteckna den med mitt eget namn och tillägga, att historien har en benägenhet att upprepa sig.
Det är mer än 15 år sedan texten skrevs, men ämnet tycks lika aktuellt nu som då.
PJÄSGATAN OCH PENGARS VÄRDE
Vem hade trott att den omsorg våra boende på Pjäsen skulle få
tilll så stor del kom att handla om hur Attendo största vinsten kunde uppnå.
I Attendos reklambroschyr fick vi läsa om en
”affärside” i stort och smått
med vård, omsorg och service av hög kvalitet – det lovade gott!
Vi fick se kartbilder och höra om Attendos Spanienetablering som ett mål att nå
vi fick Attendopennor och karameller med papper på.
Förväntansfulla och glada när flytten till Pjäsen gick
snart vi en annan inblick i företaget fick.
Här gällde det att allt som oftast försöka hitta lägsta inköpspris
utan att vi kände oss delaktiga på något märkbart vis.
Vinsten vi inbringar gör så att Attendo sin framtid kan bygga
det verkar inte handla så mycket om att våra gamla ska få känna sig trygga.
Personalen på avdelningar upplever att de är för få
men med lägre bemanning finns nog också vinst att uppnå.
Bedriva verksamhet med trivsamma aktiviteter går just inte att göra
för oss är det mest att med god fart från morgon till kväll köra.
Våra gamla, dementa, sjuka som med arbete och slit vår välfärd oss gett
hoppas vi ändå känner sig glada över vad de under dagen upplevt och sett.
Vi gör det allra bästa vi förmår men frågar oss samtidigt ibland
hur kunde Attendo ro kontraktet iland.
För visst måste man undra, vad är pengars värde för ett mått
om vinster inte för med sig något gott?
Tur och retur med Attendo
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.