Före 1800-talet var det bara överklassen som sysslade med nöjesresor – främst unga män som gav sig ut på bildningsresor genom Europa.
Turistindustrin föddes av två stora omdaningar – en social och en teknologisk. Den teknologiska var kolkraften – som gav upphov till järnvägar och ångbåtar. Den första charterresan genomfördes 1841 av Thomas Cook, då 485 människor tog tåget knappa två mil – från Leicester till ett nykterhetsmöte i Loughborough. Under det kommande seklet blev även flygplanet, bilen och bussen viktiga uppfinningar för att på kort tid kunna korsa långa avstånd.
Den andra omdaningen var pension, semester och förkortad arbetstid – som vi har arbetarrörelsen att tacka för. Under industrialismen arbetade man ofta 12-timmarspass utan lediga lördagar, året om. När lagstadgad semester infördes frågade sig många vad de skulle göra med den nyvunna fritiden. En ny marknad öppnade sig där turistindustrin snabbt etablerade sig. Överklassens nöjes- och badresor inspirerade och snart började också arbetarklassen vallfärda till stränder och skidorter.
Sedan exploderade det. Antalet globalt ankommande turister var 2018 1,4 miljarder – en summa som femdubblats sedan mitten av 80-talet. Världen över protesterar boende i turisttäta områden mot den gentrifiering, prisuppgång, nedskräpning och trängsel som följer i kölvattnet. Men precis som allt annat kommer turismens tidsålder en dag att ta slut, kanske snarare än vi tror. För samma saker som än gång födde turistindustrin är nu i gungning.
De fossila bränslenas tid är snart över – den olja som finns kvar blir allt svårare att få tag på, de folkliga kraven på en grön omställning allt svårare för makthavare att ignorera. Teknik som möjliggör fossilfritt flyg- och färjeresande är fortfarande långt bort. Den sociala utvecklingen går i dag på många håll åter mot tiden före arbetarrörelsens genombrott. I land efter land höjs pensionsåldern medan pensionerna sänks. Politiker och företagsägare argumenterar för att korta semestern och förlänga arbetsdagarna.
Den fritid och den lön som ofta spenderades på utlandssemester kan snart bli ett minne blott. Globala pandemier kommer troligtvis att dyka upp oftare i framtiden. Det tillsammans med växande skillnader och konflikter i världen är knappast heller bördig jord för turismen.
Ska vi verkligen satsa på en industri utan framtid?