Under stora delar av förhandlingarna saknades regionens representanter i salen och stundtals så förde Heidelberg regionens talan - vilket var talande i sig.
Tyvärr var det här inte en isolerad händelse utan mer ett rådande mönster, när företrädare för regionen – trots vackra och ambitiösa mål om ekologisk hållbarhet – prioriterar bort vattnet på och kring Gotland. Häromåret sade tekniska nämnden nej till EU:s förslag att sänka utsläppsgränsen för kväve i avloppsvattnet med hänvisning till att det skulle bli för dyrt att rena vattnet.
Det senaste snedsteget i denna riktning var på tekniska nämndens arbetsutskott där både förvaltningen och politiken var negativa till en remiss från länsstyrelsen. Remissen föreslog att områden med ålgräs (bandtång) utanför Slite ska ges biotopskydd och fredas från muddring, ankring med mera.
Ålgräsängar finns i grunda kustområden runt södra Sveriges kust och de har minskat kraftigt (med 50–60 procent).
Det rör sig om skyddsvärda områden, som är viktiga för föryngringen av torsk, ål och andra fiskarter. Ålgräsängar kallas ibland för havets barnkammare. De minskar övergödning och förbättrar vattenkvaliteten.
Nyligen blev vi påminda om problemen med Östersjöns livlösa bottnar, när drivor av död fisk flöt iland på Gotland efter en storm och många kände stanken av död botten längs öns västkust.
Sorgligt nog föreslog tekniska förvaltningen att politiken säger nej till att skydda ålgräsängarna utanför Slite och de gjorde så med väldigt svepande argument och utan att ange konkreta fakta. Skälen som angavs var att ett biotopskydd ”kan innebära ett möjligt potentiellt hinder” mot tillsyn, att skepp inte kan ankra där de brukar och att farleden kanske inte kan utökas. Detta trots att områdena låg vid sidan av farleden och inte i den.
Miljöpartiet menar att regionens samtliga förvaltningar måste anstränga sig mer för att leva upp till regionens fastställda miljömål, även om det innebär att de då behöver anstränga sig lite för att hitta nya sätt att lösa behov och utmaningar. För om inte regionen själv vill göra det, hur skall den då kunna ställa krav på andra aktörer?
Ålgräsängarna ligger som sagt utanför Slite. Det kan väl aldrig vara så att Heidelbergs behov, återigen, väger tyngre i regionens vågskålar än levande livsmiljöer i Östersjön?