Replik
När en företrädare för SD-Gotland fattar pennan (GT 11/7) förstår man varför partiet inte mäktar med att utföra sitt uppdrag, det vill säga driva lokal oppositionspolitik.
Till skillnad mot den vanliga medborgaren kan Magnusson ställa sina frågor direkt i fullmäktige och faktiskt avkräva ett svar. Hon behöver inte gå ovetande om ”Meit Fohlin med flera fått tillåtelse att överskrida regionens budget med över 300 000 000 kronor”. Detta är inte endast ”något för radio och tidningar att ta upp att rota i och hänga ut”, utan ingår i Magnussons roll som ledamot i opposition att ta reda på om hon anser att det finns oklarheter.
Ingenstans på SD Gotlands officiella digitala sidor yttrar någon företrädare något om hur de ser på de gotländska utmaningarna, men uppenbarligen tycker man att det är viktigt att bemöda sig med en insändare för att gå till försvar när en M-företrädare har klampat i klaveret.
Som om ett gott arbete i vissa sammanhang skulle neutralisera att man gjort fel i andra. Likaså är förståelsen för att man som fullmäktigeledamot inte kan kommunicera som privatperson, samt att man inte kan behandla och besluta Regionens utgifter internt, obefintlig.
Man undrar hur gruppledare Engelbrektsson tänkte när han släppte igenom detta haveri till insändare. Det går inte heller att sluta fundera över hur det hade låtit om rollerna hade varit ombytta, om Harlevi varit S och Fohlin M. Troligtvis hade kritiken från Magnusson, om så varit fallet, inte varit nådig.
De pengar Harlevis resor kostat får väl ändå betraktas som väl investerade pengar av Gotlands skattebetalare i motsats till den miljon skattekronor som årligen går till SD Gotland för att de ska driva lokalpolitik.